Tillbaka på Gräddhyllan...

En härligt solig dag i slutet av april bestämde jag mig för ett återbesök i skyddsrummet på Gräddhyllan, denna gång i sällskap av Pelle och Janna på Fort Sweden...

... men besöket gick inte riktigt som vi tänkt oss, det var fortfarande alldeles för blött och det låg säkert 30 cm vatten inne på botten. Janna hade iofs stövlar, men de hade korta skaft - och jag hade gympaskor. Bilder från förra besöket kan ni se här.

En liten bild på "förmaket" och sen klättrade vi ut i det fria igen.

Hålet ser litet ut, men eftersom det sluttar in i ett rum är det inga problem att ta sig ner - eller upp för den delen.

Vi fick nöja oss med några exteriörbilder istället...

Trappan leder alltså uppifrån själva luftvärnsbunkern...

... den här...

... och ner till det som jag kallat för skyddsrum, men Pelle tror är en ammunitionsdurk. 

Janna på och Pelle i...

En annan vinkel...

Innan vi beger oss hemåt igen planerar vi nästa utflykt...

... kanske blir det en heldag på Aspö?

En sak är säker, man har aldrig tråkigt på bunkersafari med Janna och Pelle! <3

Åter till Kyrkö mosse - Bilkyrkogården


En söndag i april gör vi återigen en utflykt till Kyrkö mosse...

... man kan tro att det är enda stället vi åker till, men så är det inte...

... det råkade bara passa så bra denna gången och det är ju faktiskt bara Linus och jag som varit där innan.

Jag trodde inte att Julia skulle uppskatta det så mycket, men hon sprang glatt omkring och poserade i vraken. 

Linus hade med sig Elliot som snabbt upptäckte att gamla bilsäten är fantastiska studsmattor.

Det är inte bara bilar som skrotats på Kyrkö mosse utan även cyklar...

... och en och annan stol.

Jag skulle tro att det är 3 år sen jag var här första gången, eller 2,5 och det har förfallit mycket bara sen dess.

Bilarna är mer sönderslitna och det lilla bordet där man kunde skriva i gästboken är helt raserat - synd.

Fördelen med ett sånt här utflyktsmål är att man inte behöver vara så rädd om utställningsföremålen.

Det är skönt att kunna säga "klättra så mycket ni vill" istället för "akta den" "rör inte den"

Pojkarna var verkligen i sitt esse!

Varje gång jag kommer hit tänker jag på hur förvånad jag blev när jag såg en bild på denna bussen på Fotografiska i Stockholm - på utställningen Northern Women in Chanel. Den kan ni se här

Vi fick nöja oss med valda delar av skroten eftersom jag hade Felix med mig i vagnen...

... annars ligger fler bilar i skogen, men nu höll vi oss till vägen istället.

Jag gillar den här bilden...

... Det ser verkligen ut som om Elliot försöker fixa bilen - han är några år för sent ute.


Jag var ju tvungen att föreviga Felix första besök på Kyrkö mosse - vem vet om det finns nåt kvar när han är större. Tänkte att barnen kunde suttit med honom i en av bilarna, men de var konstant i rörelse 50-100 meter före mig så det var ingen idé att försöka.


En luftig sommarbil...


Bussen igen - från ungefär samma vinkel som den på fotografiska - fast då var det en vrålsnygg tjej i förgrunden.

"Jag tycker man sitter lite lågt i denna modellen"

Skitsnygg klädsel!

Framåt slutet av dagen tittade solen fram och det var faktiskt riktigt skönt att vara på utflykt :)

Nåt som verkar ha varit en gammal kyl- eller frys-bil.

Fler studsiga bilsäten...

Ser ut att vara en Bubbla fast av riktigt gammal modell. Det sägs att Eva Brauns bil ska finnas här nånstans, det kanske är den? ;)

På väg tillbaka till bilen och fikat som väntar där. Lyxade faktiskt till det med att köpa rykande heta bullar på Statoil på vägen - när jag nu inte hunnit baka själv.

Men trots bullarna som väntar så kan de inte låta bli att undersöka lite till på tillbakavägen...

Jag undrar hur många år till det är idé att åka hit...

För varje år som går tar naturen tillbaka lite mer...

... och frågan är om de här coola killarna ens hinner nå mopedålder innan det är för raserat för att det ska finnas nåt kvar att se...

Tillbaka till Trasten

I slutet av december fick jag möjlighet att återigen följa med Michael Helgesson till Trasten i Allatorp.

Här innanför tredubbla slussar av 2 ton tunga ståldörrar ligger en stor ledningscentral i två våningar... 

Här ifrån skulle hela civilförsvaret ledas i händelse av krig.

Anläggningen stod klar 1964 och väldigt lite har ändrats sedan dess...

... möbler, tapeter, lampor, telefonväxel - allt är från 60-talet.

Här finns allting kvar från den sista stora civilförsvarsövningen på 80-talet.

Lite kul detaljer i inredningen - en gasmask.

Åke är hustomte och skyddsrumsentusiast - han är en av de som vill bevara Trasten för framtiden.

Inne i denna 800 kvm stora ledningscentral skulle 125 strategiskt utvalda personer kunna leva...

... hermetiskt inneslutna, avskärmade från omvärlden i en hel månad och leda civilförsvaret i östra Blekinge.


Om Michael Helgesson i folkmun går under namnet "mannen med mustaschen" så borde hans som lämpligen kunna kallas "mannen med skägget" 


Larmnumret behöver uppdateras...

Jag lyckades lura med mig Entré Karlskronas nye destinationsutvecklare Johan Borgstedt ner i Karlskronas egen "riksbunker" - Tänkte att han skulle få se något av Karlskrona som inte alla sett...

Madrasserna var levererade av EPA


ÄKTA stringhyllor från 60-talet, det skulle Micke och Lia på Home Company sett!


Växeltelefonistens lur hänger ensam i en snara...

... och en av de äldre i dagens sällskap mindes hur hon som ung jobbat som just växeltelefonist och hur hon kunde avlyssna samtalen...



Johan lyssnar uppmärksamt... 

Det fanns handsfree redan på 60-talet...




Kartorna visar på ett delat Europa och scenariot man utgick ifrån vid denna sista övning var ett anfall från Sovjetunionen...

Ute i nödutgången är det varmt och fuktigt - stor skillnad mot det torra behagliga klimatet inne i anläggningen...

Spiraltrappan leder upp till ytan - ni kan själva tänka er paniken ifall 125 man skulle utrymma uppför den. Med dagens säkerhetsmått är lokalen bara godkänd för 35-40 personer.

Som final på visningen fick vi utrymma anläggningen (fast genom huvudentrén) till ljudande flyglarm.




Som ni säkert listat ut är jag en av dem som går igång på såna här anläggningar, men jag slits mellan fascinationen av detta välbevarade och spänningen i fukt rost och förfall... Som här...